Övergödning i Östersjön

Östersjön är ett medelhav. Det vill säga att det är nästan, men inte helt, inneslutet av landmassor. Minst tre fjärdedelar av Europas hav lider av miljöföroreningar förgiftningar.

Bland dem som har drabbats värst är Östersjön. Över 90% av Östersjön är förorenade med miljögifter enligt Europeiska miljöbyrån. Och en stor del av miljöföroreningar består av överskott av kväve och fosfor från gödningsmedel.

Mänsklig industriell aktivitet, inklusive storskaligt, industrialiserat jordbruk, är inte den enda orsaken till problemet men detta är en viktig orsak. Kväve och fosfor används mycket i industrialiserade jordbruket som gödningsmedel. Naturligtvis gör bönderna allt de kan för att hålla gödningsmedel i sina åkrar för att ge näring av grödorna. Men det finns alltid en del gödningsmedel som tvättas ur marken när det regnar eller översvämmar.

Miljöföroreningar i Östersjön påverkar båda havsdjur och växter.  Överskott av näringsämnen från jordbruk och stora mängder avloppsvatten från städer bidrar till att kustvatten är syre utarmat. Så kallad ”Döda zoner” i havet är delvis resultatet av ett överskott av växtplankton och snabbväxande alger.  De näras av gödningsmedel i vattnet framförallt kväve. När det finns ett stort överskottnäring i vattnet kan de förökar sig kraftig. Algblomningar är en del av den naturliga cykeln i Östersjön. Det är först nu, på grund av för mycket gödning, att det har det blivit skadlig.

När algerna dör och nedbrytas av bakterier på havsbotten använder bakterierna mycket av syre. Det kan i sin tur leda till blomningar av giftiga cyanobakterier. Det luktar illa och ser äcklig ut. Det är så otäckt att det stör fritidsaktiviteterna såsom segling och vattenskidor. Dessutom kan fisk och andra havsdjur vara tvungen lämna området på grund av syrebristen i vattnet.

Det finns döda zoner i hav över hela världen på grund av liknande problem nära kustlinjerna. Men problemet är betydlig värre för Östersjön eftersom det nästan helt omges av land och det finns därför mycket lite vattenutbyte med havet. Syrehalterna har varierat över tid men det har varit en stor utarmning under de senaste 100 åren. Och alltför stor tillförsel av näringsämnen kväve och fosfor är en av de värsta källorna.

Helsingfors konventionen

Helsingfors konventionen
Helsingfors konventionen

Helsingfors konventionen omfattar hela Östersjön såväl som de omgivande landmassorna. Ryssland, Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland och Sverige samt EU har tagit var sitt ansvar för Östersjön genom att skriva under. Helsingforskonventionen är det bästa chansen för att få kontroll över övergödning och andra föroreningar och rädda Östersjön. Den första Helsingfors konventionen undertecknades 1974 och trädde i kraft 1980.

På grund av stora politiska förändringar i Baltikum undertecknades Den andra Helsingfors konventionen 1992 av länderna kring Östersjön men trädde inte i kraft förrän år 2000. Det är ett värdefullt verktyg för att genomföra förbättringar i Östersjön. De verkställande organ, HELCOM, tar upp problemen med föroreningar.  Sedan 2007 har länder runt Östersjön arbetat för att minska näringsämnen som rinner ut i vattnet och som ett resultat ökar syrehalterna i vattnet utanför Stockholm. Och sedan 1995 har kväveinsatserna dock minskat med 17% och fosfor med 20% men det kommer att ta lång tid innan det märks en förbättring.

Comments are closed.